jag kan inte leva utan dina andetag...
Jag kan typ inte leva utan hans andetag.. allt känns så tomt utan honom, men är det konstigt av mig att känna så?
Jag vet inte hur man ska känna för jag har aldrig känt såhär förut, detta är verkligen typ första gången jag känner mig hel... men det får mig ändå att bli något jävla svartsjukt mongo som inte kan kontrollera sin ilska.. menas detta att jag inte litar på honom när jag egentligen borde?
Jag känner att min blogg har börjat bli lite för djup, alla som läser den lär ju bli självmordsbenägna xD
Imorgon börjar skolan igen efter 2 veckors ledighet.. det är typ den enda gången jag har uppskattat att det var mycket snö, för min skolan stängde i en vecka p.g.a risk för snö-ras :) gött e de ibland! Har tänkt över ett val ganska så länge som jag imorgon ska fatta... Jag har IG i alla ämnen typ så jag ska gå till rektorn och säga att jag vill gå om 2an... och åter igen ett stort MEN! är detta rätt beslut? jaja, only god can tell ;)
gotta go biatches! :*
Det kallas paranoid, jag är likadan, men numera försöker jag stänga av.. FÖRUTOM!!!!! Med mitt ex i Borås, de bara går inte.. ja kan inte , allt känns fel o jag får oroande känslor.. Dåliga vibbar varje gång ja är där, iaf när ja ska åka hem, ja vet inte vf, de är ett fint område o så men ja tror att jag va rädd för att åka hem. Att åka ifrån honom, även om ja inte va "kär" då, så kändes de ändå jobbigt.. När jag inser att jag älskar någon då är det oftast för sent,, då tar de slut för att "jag" inte visat mer.. Men ibland går de bara inte.. Och ibland övergår även detta till oro, alltså svartsjuk.. Alla frågor som: Vad händer när ja inte är där? Varför får ja inte veta detaljerna efter helgens utgång? Varför verkade dom känna varandra så bra? osv... Men vet du vad,, I slutändan är de du som måste stänga av allt de där, o ge personen en chans att förklara.. Man kan aldrig ändra på någon annan än sig själv <3
